Vaktlarna sprider sina ägg lite som de känner för. Det innebär att jag får gå runt och leta medan de går runt och är vaktlar.

De är inte särskilt bekymrade över att jag kommer in. Står jag i vägen springer de över mina fötter. Jag får alltså försöka hålla reda på både fåglarna och äggen, vilket ibland gör att det tar lite längre tid än jag tänkt.

Jag tycker ändå om det där letandet. De små äggen är så fina, och det är rätt trevligt att få en anledning att stanna en stund hos fåglarna.

Men jag hade inte protesterat om de kom överens om en gemensam plats. Gärna en som jag känner till.