Ibland är en svår uppgift riktigt skickligt utförd. Då vill jag säga det. Men när jag tackar en medarbetare behöver jag också kunna svara på vad jag uppskattar. Hennes kunnande? En förbättring hon bidrog till? Eller att hon ännu en gång stod ut med sådant vi borde ha gjort något åt?

Jag tycker om att uppmärksamma ett gott arbete. Det finns mycket inom vård och omsorg som kräver skicklighet även när alla förutsättningar finns på plats. Ett svårt samtal blir inte enkelt för att det finns tid att genomföra det. Ett omsorgsfullt bemötande uppstår inte automatiskt för att bemanningen är tillräcklig.

Det finns människor som är riktigt bra på sitt arbete. Som uppfattar det där lilla skiftet i en situation, anpassar sig och hittar ett sätt att komma vidare. Som kan använda både sin kunskap och sig själva utan att ta över den andra människans utrymme.

Det vill jag kunna se och sätta ord på. Ibland är det helt enkelt riktigt jäkla bra jobbat.

Men samma uttryck kan användas när någon har tagit sig igenom en arbetsdag som egentligen inte borde ha sett ut som den gjorde. Och då behöver mitt tack tåla en följdfråga.

Vad är det jag uppskattar?

Om jag säger ”bra jobbat” till någon som har hanterat en svår situation vill jag kunna berätta vad jag menar. Kanske behöll hon lugnet när andra blev stressade. Kanske upptäckte hon något viktigt, bad om hjälp i rätt tid eller anpassade sitt sätt att arbeta när det första försöket inte fungerade.

Det är hennes yrkesskicklighet jag uppskattar. Genom att vara tydlig visar jag också att jag har förstått något av arbetet bakom resultatet.

Men om hon lyckades trots att information saknades, ansvaret var oklart eller stödet uteblev, då behöver jag hålla två saker i huvudet samtidigt. Hon kan ha gjort ett mycket gott arbete. Förutsättningarna kan ändå ha varit orimliga.

Jag vill kunna berömma hennes insats och samtidigt ta ansvar för det som behöver förändras. Annars riskerar uppskattningen att bli ett sätt att avsluta ett samtal som egentligen borde fortsätta.

”Du löste det ju så bra” kan vara sant. Det svarar fortfarande inte på varför hon behövde lösa det på det sättet.

Kunskapen ska få påverka

Det är här inflytandet blir viktigt för mig.

En medarbetare som återkommande hanterar ett problem har ofta något att säga om hur det uppstår. Hon kanske ser vilka uppgifter som saknas, var överlämningen brister eller varför ett arbetssätt fungerar i teorin men blir svårt i praktiken.

Om jag gärna tar emot hennes förmåga att lösa situationen behöver jag också vara beredd att lyssna på hennes förståelse av den.

Tänk dig att hon föreslår en förändring. Hon får ett tack, kanske till och med höra att det är ett väldigt bra förslag. Sedan blir det tyst. Nästa gång problemet uppstår förväntas hon hantera det igen.

Då har vi uppskattat hennes bidrag i stunden. Men hon har fortfarande inte fått veta huruvida hennes kunskap kan påverka arbetet.

Jag menar inte att varje förslag ska genomföras. Det kan finnas omständigheter hon inte känner till, precis som det kan finnas sådant jag själv har missat. Förslaget kanske behöver utvecklas tillsammans med andra. Ibland behöver jag säga nej.

Men då behöver jag kunna förklara varför. Och om beslutet ligger någon annanstans behöver jag ta reda på var, föra frågan vidare och återkomma. Medarbetaren ska inte behöva börja om från början varje gång hon lyfter samma sak.

Att få påverka innebär för mig att ens kunskap får betydelse i hur frågan undersöks och hur beslut fattas. Det kräver mer än att få prata färdigt på ett möte.

Ett tack som leder vidare

Jag vill alltså fortsätta säga ”bra jobbat”. Jag vill säga det när någon utför en svår uppgift väl, när ett samarbete fungerar och när ett förslag faktiskt hjälper oss att utveckla arbetet.

Men jag behöver veta vad mitt tack handlar om.

Om jag tackar för skickligheten vill jag beskriva den. Om jag tackar för en förbättring vill jag uppmärksamma bidraget och vad det gjorde möjligt. Om jag framför allt är lättad över att någon stod ut och fick dagen att gå ihop, behöver jag fundera över mitt eget ansvar för nästa arbetsdag.

Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag kan vara tacksam för en insats och samtidigt vara bekymrad över vad den krävde av personen.

För mig blir uppskattningen trovärdig när den följs av ett intresse för både människans kunnande och hennes möjlighet att använda det. Jag vill att medarbetaren ska kunna märka att det hon ser och förstår får påverka det arbete vi gör tillsammans.

Och när förutsättningarna är goda och en svår uppgift ändå utförs med stor skicklighet, då ska berömmet få stå för just det. Någon har gjort ett riktigt bra arbete. Det förtjänar att bli sett.

Vad vill du bli uppskattad för i ditt arbete?