Jag läser nästan alltid färdigt en bok jag har börjat på. Det finns en handfull undantag genom åren, men de är verkligen undantag.

Kurslitteratur är en annan sak. Har den varit himla tråkig har jag kunnat nöja mig med det jag måste läsa. Någon gräns får det väl ändå finnas.

Men annars läser jag klart. Det betyder naturligtvis inte att jag tycker att allt är bra eller håller med om det som står. Jag kan ha rätt mycket åsikter under läsningens gång.

När jag plundrade bibliotekets hundhylla fick jag därför en del att göra. Olika författare, olika sätt att beskriva hundar och en hel del att fundera över. Precis som jag ville ha det.

Det är ju också en del av nöjet för mig. Att läsa vad någon annan har tänkt och undersöka vad jag själv tänker om det.

Sen kan jag naturligtvis bli sugen på att läsa ännu mer innan jag är färdig med det jag redan har hemma.

Men det är ett annat bekymmer.