Jag hade fem blå räkor i mitt lilla akvarium när jag började lägga märke till att några av dem fick en brun strimma över ryggen. Nu har jag två räkor kvar. Den ena har strimman, den andra är fortfarande helt blå.

Vad strimman betyder vet jag fortfarande inte.

Det låter kanske som en ganska torftig slutsats efter flera veckors observationer. Men jag tycker faktiskt att den är bättre än den förklaring jag först höll på att skapa.

Det jag såg – och det jag fyllde i själv

När räkorna började bli färre var det svårt att inte koppla ihop det med färgförändringen. En räka får en brun strimma. Räkor dör. Alltså är strimman ett tecken på det som får dem att dö.

Det är en begriplig tanke. Särskilt när man står framför akvariet och vill förstå vad som händer med djur man tycker om. Jag ville ju kunna göra något åt det, inte bara stå där och räkna hur många som var kvar.

Problemet var att jag inte ens kunde säga säkert vilka räkor som fått strimman. De fem visade sig inte samtidigt och jag kunde inte alltid skilja dem åt. Minst två fick den, kanske tre. Av de två som lever nu har den ena en brun strimma och den andra inte. Båda har levt i flera veckor sedan jag började följa detta närmare.

Så mycket för min första, prydliga förklaring.

Strimman kan fortfarande ha betydelse. Jag har inte bevisat motsatsen heller. Men jag kan inte säga att den föregår döden när en räka med strimma fortsätter att leva och jag inte vet exakt vilka av de andra som hade den.

Lusten att göra något

Jag började också tänka på vattenbytena och på vad jag själv kunde ha påverkat. Det är rimligt att undersöka. Samtidigt kan jag känna hur stark lusten är att snabbt ändra något när jag inte vet vad som är fel. Göra ett större vattenbyte. Ändra en rutin. Köpa något som utlovar bättre balans. Åtminstone skulle det kännas som att jag tog ansvar.

Men om jag ändrar flera saker samtidigt blir det svårare att förstå vad som faktiskt händer. Och om jag inte vet vad problemet är kan en åtgärd vara mer lugnande för mig än hjälpsam för räkorna.

Det betyder inte att jag ska strunta i dem. Jag tittar, försöker lägga märke till förändringar och funderar över vad jag gör i akvariet. Om något tydligt behöver åtgärdas vill jag förstås göra det. Jag vill bara inte förvandla min oro till en rad snabba ingrepp och sedan kalla resultatet för kunskap.

Två räkor kvar

Det finns något lite besvärligt i att skriva detta medan de två återstående räkorna fortfarande lever. Jag vill gärna kunna avsluta berättelsen med att jag kom på vad som var fel och löste det. Det har jag inte gjort.

Däremot vet jag mer om vad jag faktiskt har sett. Jag vet också vilka delar jag fortfarande gissar om. För mig är det en skillnad som spelar roll, även om den inte är särskilt tillfredsställande när jag helst hade velat ha fem blå räkor kvar.

Den ena bär fortfarande sin bruna strimma. Den andra är blå. Just nu är båda kvar, och jag fortsätter hålla ögonen på dem.

När är en åtgärd till för räkorna, och när är den mest till för att lugna mig?